carolinesplace

Idag var man tillbaka till vardagen igen. Var lite seg precis när jag kommit upp, men det blev det snabbt ändring på. Stod nere på toan och gjorde mig i ordning när jag hör ett bankande. Kollar ut genom persiennerna på vår dörr och kan inte riktigt se något mer än att en man och en bil nere på gården. Bankandet fortsätter och jag börjar förstå att någon vill in hos någon av grannarna på höger sida. Patrik låg och sov och det var mörkt ute så när jag genom persiennerna kan se två fötter närma sig vår dörr och sedan börjar banka på hos oss blev jag (nervvraket själv) asrädd och springer upp på övervåningen och väckte Patrik. Jag tar mod till mig och öppnar franska balkongen, som ligger en våning över själva dörren för att kolla vem inkräktaren kan vara... Jag blir både förvånad och lättad av att se Sandra (gammal klasskompis och målvakt i Holstebro) stå nedanför och upptäcker också ganska snart att det är hennes kille, Henrik, som står nere vid bilen.
Jag: Nämen heeej
Hon: Heeej
Jag: Vad vill du så här på morgonkvisten?
Sandra: Du har inte möjligtvis nyckeln in till "Mulle" (grannen)?
Jag: Nej, vaddå då?
Sandra: Jo, vi ska iväg på landslagssamling och jag skulle hämta henne vid 7(en kvart tidigare) men hon kommer inte ut och det ser ganska mörkt ut inne så hon har nog försovit sig.

Både Sandra och Mulle är ganska nya i landslaget så det var inte riktigt läge att komma för sent, så jag fattade att Sandra hade lite panik. Jag fick börja banka inifrån oss på deras sovrum som ligger vägg-i-vägg med vårat samtidigt som Sandra fortsatte banka på ytterdörren. Efter ett tag hör jag lite ljud och några sekunder senare öppnas ytterdörren. Verkade som att de kom sig iväg hyssat snart och jag var klarvaken. Patrik likaså.

Caroline ♥